Gabriella Sköld & Gunilla Sandberg
När det begav sig och de stora besluten togs om en ny damkör fanns Muntra Musikanter med i bakgrunden. MM:s dirigent Markus Westerlund hade nämnt att MM:s lokaliteter står till förfogande som övningsutrymme. Kanske hade han även andra planer i tankarna redan då.
Tanken på ett gemensamt uppträdande med hyresvärden MM hade länge legat i luften. En försommarkväll, onsdagen den 4 juni 2003, genomfördes så en första gemensam konsert på sommarrestaurang Klippan. Körerna uppträdde med varsin egen avdelning under ledning av respektive dirigenter Mia Makaroff och Markus Westerlund.
Att få tiden och verksamheterna synkroniserade för flera projekt visade sig bli knepigt. MM var en stadgad och värdig kör med långt planerad verksamhet och traditioner att värna om. Evivakören levde i turbulenta tider med dirigentbyten, projekt eller skall man säga nödlösningar som växte och födde nya projekt. Vår verksamhet rullade på i ett snabbt snurrande hjul.
Det första planeringsmötet hölls redan hösten 2005 och då hade musiknämnderna i respektive kör redan jobbat fram ett musikaliskt förslag. Inte kan jag påstå att vi evivor var speciellt insatta i utbudet av större mässor och verk för kör och orkester. Vi lånade CD-skivor och partitur från bibliotek. Och en kväll med mat och vin, stereo till förfogande och anteckningsblock i högsta hugg började vi avverka skivorna. ”Nej, den här är för dyster, inget i moll.” ”Inte denna, för långa solistsatser, vi vill sjunga själva.” ”Nej, den här mässan har för många solister, det blir dyrt.” ”Nämen den här! Den är melodisk, glad och pigg!”
Efter ett antal timmars lyssnande och funderande hade vi hittat ett verk som uppfyllde våra kriterier och som Michaela kunde föreslå för MM. En tid senare fick vi beslutet från dirigenterna och projektgruppens planeringsmöte. Vi skulle sjunga Puccinis Messa di Gloria eller som den egentligen heter Messa a quattro voci .
Sen stod arbetet stilla. Körernas normala verksamhet löpte men ingenting hördes om Puccini. Först på hösten 2008 hade vi kommit så långt att vi visste att Puccini skulle bli av och vi började smått bekanta oss med våra stämmor vid sidan av den normala verksamheten för att vara beredda på den första gemensamma övningen i början av februari 2009.
Med ena kördirigenten vid flygeln och andra framför körerna fick vi höra de första trevande körhelheterna. Det fanns lite jobb kvar att göra innan vi vågade ställa oss framför kapellmästaren Juha Nikkola, som vidtalats att dirigera verket i egenskap av konstnärlig ledare för Lojo stadsorkester. Var det då hans professionalism eller något helt annat som slog fötterna undan åtminstone oss evivor vid första övningen. Men vi kämpade och antecknade. Altarnas höga insatser blev låga, basarna höll ej tempo i löpningarna, tenorernas insatser kom ej på slaget och sopranerna … Detaljerna har suddats ut. Förutom generalrepet återstod en övning och då skulle vi öva med orkestern i Lojo kyrka. Vår kunniga och inspirerande kapellmästare jobbade hårt, bitarna började falla på plats och vi kunde se fram emot konserten i Johanneskyrkan i slutet av april.
Efter konserten var det dags för transport till Hotel Scandic Continental för en avslutande middag. Alla parter var nöjda och tankar om ett fortsatt samarbete föddes. Mässan kunde framföras även i Lojo. Några månader senare tog körerna emot budet att kapellmästaren Juha Nikkola plötsligt avlidit. Därmed rann de planerna ut i sanden.