Gunilla Sandberg
”Abbedissans Spel om krafterna”
Det var rubriken på notisen i HBL inför vår konsert på kvinnodagen 8 mars 2008. Notisen fortsätter: ”Evivakören satsar på två kvinnliga klosterkompositörer från medeltiden. Abbedissan, författaren, mystikern och tonsättaren Hildegard von Bingen, 1100-talet i Tyskland, komponerade liturgisk musik i sengregoriansk stil. Hennes musik var radikal för sin tid både textligt och musikaliskt. Eviva sjunger sista akten ur sångspelet Ordo virtutum, Spelet om krafterna. Den andra kvinnliga kompositören är italienskan Sulpitia Cesis född i Modena på 1500-talet. Hon komponerade, spelade luta, levde i klostret San Agostino och är känd för en motettsamling Motetti Spirituale. Eviva framför Stabat mater ur denna samling.”
Evivakören skulle jobba med en ny dirigent, Jutta Seppinen, då körens ordinarie dirigent Michaela Ijäs var moderskapsledig. Det var en utmaning att lära känna en ny konstnärlig ledare med en annorlunda arbetsstil och musikalisk syn. Samarbetet med Jutta fann sig snabbt och vi i körleden konstaterade att det var hälsosamt och utvecklande med en ny ledare. Kören fick jobba med och fokusera på nya detaljer. Men den stora utmaningen var ju nog musiken vi ställdes inför; gregoriansk musik, en ny notbild som saknade taktstreck och rytmangivelsen, och unisona passager som för altarna var kämpigt höga. Det var småpotatis jämfört med faktum att vi skulle kunna detta Bingen-verk utantill och dessutom bli tvungna att bryta de traditionella och stödjande körleden mot ett mera sceniskt framförande i andra dräkter, kyrkans vita albor.
I programbladet skrev vi: ”I centrum står Själen som har fallit för frestelsen och som nu vill gå från synd till nåd. I den fjärde akten lockar och hotar Djävulen henne, men Dygderna skyddar henne mot det onda och tillsammans med Ödmjukheten, Kyskheten och Segern hjälper de henne in på den rätta vägen.”
Bingen blev ju inte vårt enda huvudbry. Vi kunde ju inte tro att vi skulle ro i land det för oss annorlunda verket Strophes II av Perttu Haapanen som lite i Erik Bergman stil leker med olika ljud och fonem. Men i Gustav Holsts vackra och gripande Koralhymner till texter ur hinduernas Rigveda-epos för kör och harpa var musiken som en skänk från ovan för oss sångare, så melodisk och logisk och lätt att greppa. Däremot var den ursprungliga texten, som Mats Liljeroos i konsertrecensionen beskriver som allmänhumanistiskt filosofiska texter, fyllda av tidlös visdom och sensuell skönhet, inte helt passande i en luthersk kyrka. Vi framförde tre av de fyra körverken med en bearbetad version av texten.
Evivakören fick vara med om en på många sätt givande och lärorik projekthelhet med Jutta Seppinen.
Mats Liljeroos 10.3.2008 i HBL om Ordo Virtutum av Hildegard von Bingen:
”Evivakören prövade i sin tur gränserna med ett välgenomtänkt program, rikt på konstruktiva kontraster, och visst har samarbetet med Jutta Seppinen, som projektvikarierat för mammalediga Michaela Ijäs, varit en vitaminspruta för damerna såväl repertoar- som uttrycksmässigt. Musikaliskt sett klarade man sig med darrande ribba – gregorianik är det svåraste som finns – och den hornförsedda Tuomas Mäkeläs val av mörk kostym som djävulsskrud var, förhoppningsvis, ett utslag av en onekligen festlig ironi.”