Malin Ehrman
När femårsjubileet närmade sig kändes det otroligt att Eviva skulle fylla fem år, redan! Nu känns det otroligt att blicka tillbaka på femårsjubileet samtidigt som tioårsjubileet väntar runt hörnet.
Miniminärvaron på 75%, som infördes för att få sjunga med på jubileumskonserten, bidrog till att kören lät fantastisk! Konserten bestod av en sakral och en profan del med sånger bl.a. från KaikkiAllt-skivan, men också nytt material samt ett uruppförande – En början, som specialbeställts av kören till jubileet (Säde Rissanens tonsättning av Catharina Östmans dikt). Vi hade hoppats kunna uruppföra också vår nya lystringssång Eviva vid samma tillfälle, men sången blev tyvärr inte klar i tid och uruppfördes i maj samma år i stället!
Jubileumskonserten recenserades i Hbl av Mats Liljeroos som ansåg att Eviva efter fem år etablerat sig som en av de högklassigaste ensemblerna på området, med en ambition “utanför det enbart trivselkollektiva”.
På hösten, när övningen inför jubileumskonserten var som mest intensivt, hade planeringen inför jubileumsfesten pågått redan länge. Jubileumskommittén med Anne Ahlqvist, Annette Gothóni och Elisabeth Schauman skötte jobbet så väl att ingen annan behövde ägna arrangemangen en tanke. De övriga koristerna kunde lugnt koncentrera sig på att öva sånger och fundera på val av frisyr och balklänning.
Riddarhuset kändes som ett självklart val för jubileumskonserten eftersom kören där hållit många viktiga konserter redan tidigare, såsom Runebergskonserten och skivreleasekonserten KaikkiAllt. Riddarhuset var också annars ett bra alternativ eftersom festen kunde hållas på samma ställe. Efter konserten var det därför bråttom att få ut publik och sångare så att salen kunde pyntas för fest. Eftersom Eviva är en damkör, var det mycket lämpligt att några välvalda kavaljerer mot öl-lön bar in bord och stolar i salen efter konserten. Även omklädningen från konsertklänning till balklänning var väl organiserad – stämvis trängdes sångarna i bakrummet för att komma i “partymode”, partysmink och balklänningar. Efter en kort och koncis cocktailhalvtimme (eller 20 minuter!) var det äntligen dags att inleda middagen.
Eftersom jag var ordförande under jubileumsåret skulle jag hålla tal på den historiska första jubileumsbanketten. Talet hade jag filat på i flera veckor, för ska man hålla tal vill man ju hålla ett bra tal!
När jag ställde mig framför festpubliken märkte jag till min fasa att det varken fanns mikrofonställning eller någon ställning för mig att sätta mitt tal på. Jag hade printat talet med extra stor font, för att kunna läsa det även i dunkel belysning. Detta ledde till att två sidor text blev många sidor. Alltså gällde det bara att hålla mikrofonen i ena handen och pappren i andra handen och sedan låta sida efter sida singla ner mot golvet som snöflingor i vinden vartefter talet framskred.
Förutom en historisk tillbakablick över de gångna fem åren, talade jag om den dokumenterade hälsofrämjande effekten körsången har. Talet fick rungande applåder, så jag väljer att tolka det som att budskapet gick fram och att alla kände stor tillförsikt gällande Evivas framtid – och vi hade ju rätt, nu ska vi ju fira nästa jubileum!
Toastmaster Jessica Lindman höll i taktpinnen på jubileumsbanketten och gjorde ett strålande jobb! Sammanfattningsvis kan man säga att maten var utsökt, talen var lämpligt korta och festen var mycket lyckad. På kvällen partajade Eviva med kavaljerer och vänner till toner av Jere and the Universe. Festen fortsatte med jatkot på Teatteri och resten är som man säger…”history”…
Mats Liljeroos 12.3.2007 i HBL om femårsjubileet:
”Rent konstnärligt har man lyckats etablera sig som, jämte Philomela, en av våra högklassigaste ensembler på området också utanför de språkliga råmärkena. Man har redan avverkat två dirigenter under ett halvt decennium, vilket är onödigt turbulent, och nu får man hoppas att trean, Michaela Ijäs, får arbetsro att utveckla sin kör. Hon har kommit en bra bit på väg och grundfaktorer som tonbildning – studentkörsmässigt rak, öppen och fräsch – renhet, frasering och rytmisk precision sitter redan på ett sätt som för det mesta inte lämnar speciellt mycket övrigt att önska.”